2013-03-31
Pratat med "hemlig" många timmar dom senste dagarna. Han har lovat att när jag skrivit klart texten så ska han läsa den. Men när jag väl sätter mig när och ska skriva den och kommer till att jag ska berätta om dom jobbiga delarna så faller jag. Jag får en klump i magen har svårt att sova och mår bara almänit piss av att veta att han kommer få veta allt han kommer bli ser han kommer hata mig. Även om jag egentligen någon stans vet att han aldrig kommer säga så till mig han kommer alltid stöta mig så är jag rädd. Rädd för vad han ska tycka rädd för vad han ska säga och hur han ska tänka. tänk om han tror att det är hans fel att jag valde dom vägarna jag valde för 4år sen! att jag inte alls va lika säker att jag skulle stå här idag och faktiskt säga att jag kanske snart är stark nog att berätta för alla om vad jag gjort. Om hur dom jävla idiot jag var, och hur jag gång på gång bara förlät mig själv för att jag ens orkat stå där framme och ta imot all skit! jag har alltid haft mitt gamla liv bakom mig det har alltid funnits i mitt huvud när jag gått och lagt mig. Jag är alltid rädd att dom ska komma fram säga något eller göra något. Dom har sina tomma hot och det är dom jag ska få bort jag ska avsluta dom! Jag ska vissa dom att jag också kan att jag också har mot kraft och styrka att kämpa mot dom! Men ändå så vill jag inte vissa "hemlig" att jag har varit så svag jag har alltid sagt till honom när han frågat något att jag mår bra. jag är okej, jag överlever det som engång varit det som tagit död på mig! Det som gjort mig knäsvag. Jag har varit korkad jag har varit dum men jag har lärt mig av mina misstag jag är försiktig jag litar inte på någon. Och jag söker inte tröst hos folk. Jag vill vissa att jag kan själv. Att jag kan ha alla mina problem på mina axlar men ändå le. Jag har ett mål och dit ska jag nå!
Kommentarer
Trackback
